Om nederländska

Nederländska, holländska, flamländska –
vad heter det egentligen?

Nederländska är ett västgermanskt språk som talas av 21 miljoner människor i Europa. Det huvudsakliga nederländska språkområdet utgörs av Nederländerna (15 miljoner) och Flandern, den norra delen av Belgien (6 miljoner). Ett mindre nederländskt dialektområde finns i Frankrike (Franska Flandern), där det uppskattas att ca 30 000 personer talar nederländska i familjen dagligen och att ca 50 000 använder språket ibland. Dessutom är nederländska officiellt språk på Nederländska Antillerna och i Surinam.

Nederländskan har sitt ursprung i det språk som talades av de saliska frankerna, en germansk stam som kom till området omkring 400 e Kr. På 1100-talet började nederländskan utvecklas som litteraturspråk. Nederländskan är från och med den här tiden ett självständigt språk, inte någon tysk dialekt. Däremot är språket nära besläktat med lågtyskan.

Språkets officiella namn i Nederländerna och Belgien är Nederlands (nederländska). I Sverige har benämningen holländska ofta använts för att beteckna språket i Nederländerna och flamländska för att beteckna språket i Belgien. Ibland har benämningen holländska använts för att beteckna hela språkområdet. I Nederländerna används benämningen Hollands (holländska) ibland för att beteckna dialekten i provinserna Nord- och Syd-Holland. I Flandern används benämningen Vlaams (flamländska) ibland i dagligt tal för att beteckna språket i hela den flamländska delen av Belgien.

Under 1900-talet har det officiella skriftspråket i Flandern närmat sig den norm som gäller i Nederländerna. År 1980 bildade Nederländerna och Belgien Nederlandse Taalunie (Nederländska språkunionen), vilket innebar ett officiellt erkännande och fastställande av att nederländarnas och flamländarnas gemensamma språk är nederländska. Det finns en del skillnader mellan nordlig och sydlig nederländska, både lexikala och grammatiska, men dessa är inte större än skillnaderna mellan svenskan i Sverige och svenskan i Finland. Det är därför inte motiverat att tala om två olika språk.

I Sverige bör enbart benämningen nederländska användas. Vill man tala om de regionala skillnaderna inom språkområdet kan man använda benämningarna nordlig och sydlig nederländska. Benämningarna holländska och flamländska bör över huvud taget inte användas eftersom de bara skapar förvirring.